|
Historien om uppgraderingar
|
|
Då jag har haft surroundanläggningar sedan 1989 och uppgraderat och köpt nytt sedan dess kan det vara intressant att se vad som har orsakat de olika bytena och inköpen. Den allra första surroundprylen var en Yamaha AVC-70 surroundförförstärkare inköpt 1989. Det hade stått lite om Dolby Surround i facktidningar som Elektronikvärlden (numera Ljud och Bild). Yamaha var tidigt ute med förförstärkare som innehöll olika rumssimuleringar och när det började komma några förförstärkare som hade Dolby Surround så var de alltför dyra för min ekonomi tills Yamaha AVC-70 kom. Det var en fyrkanalig förförstärkare , höger- vänster fram och höger vänster bak, med passiv Dolby Surround. Den saknade alltså mittkanal. Jag använde en Nikko förstärkare för framhögtalarna och en Rotel förstärkare för bakhögtalarna. De högtalare jag hade var några billiga Boston bokhyllehögtalare. Det som var bra med Yamahan var att den hade 10 ingångar och en rec out för alla 10 ingångar. Man kunde alltså lyssna fritt på alla någon av alla 10 ingångar medan man spelade in något från någon av de alla 10 ingångarna. Detta utnyttjades flitigt medan jag hade den. 1985 köpte jag stereovideon JVC HR-D725E . Det märkliga med den var att den hade stereo även på normalspåret. Via videon kunde man få Dolby Surround i teorin. Yamaha AVC-70 hade så dåligt surroundeffekt att det var svårt att höra någon. Den usla surroundfunktionen i Yamahan gjorde dock att den hade en rumssimulering som fungerade riktigt bra på TV-ljud då den gav enbart en luftigt ljud. 1988 bytte jag jobb från laborant till chef för en dataavdelning vilket förbättrade ekonomin ordentligt. 1989 köpte jag Super-VHS videon HR-S5000EH Ca 1989 började det talas om Dolby Surround Pro Logic som innebar att den passiva avkodningen Dolby Surround ersattes med ett aktivt system som dramatiskt förbättrade surroundljudet. 1991 köpte jag Yamaha DSP-A1000 surroundförstärkare och TV:n Philips 28ML 9876, en 28 tums 100Hz stereo TV med löstagbara sidohögtalare. Med Yamaha DSP-A1000 blev der ett ordentligt surroundljud. Det var mer än en natt och dag skillnad mot den förra. DSP-A1000 gav ett fast surroundljud. Nu hade jag Boston högtalare höger - vänster fram och bak samt Philips TV:ns sidohögtalare som centerhögtalare. Det hela lät utmärkt, kanske lite klen bas. Idag skulle den här anläggningen låta illa med efter varje byta av någon del mot en bättre så har det låtit just bättre. Basen upplevdes alltså lite klen. Yamaha DSP-A1000 hade subbasutgång och 1992 köpte jag Yamaha YST-SW50, en aktiv subbas med en 50W förstärkare. Bostonhögtalarna fram byttes mot Jamo SAT 500. Basen blev nu lite bättre men något avgrundsdjup bas fick den inte hur än jag skruvade. 1992 blev året då jag och en kompis startade ett dataföretag. Diskussionerna gick vidare vilka högtalare som Dolby Surround krävde. Efter några år började trekantiga högtalare för bakkanalerna att dyka upp. Dessa trekantiga högtalare hade dessutom högtalarelementen i motfas för att göra bakkanalen så diffus som möjligt, De var trekantiga för att sprida ljudet så bra som möjligt. Denna utveckling gjorde att jag 1995 köpte Jamo Surround 200. Trots att bara en av dessa surroundhögtalare gick att placera på rätt sätt så lät anläggningen nu bättre än någonsin. Basen var fortfarande svag. 1996 slog jag till och bytte ut subbasen och framhögtalarna. Subbas blev Jamo SW 505E, aktiv subbas på 100W och med en 12 tums högtalare byggd enligt basreflexprincipen. Framhögtalarna blev Jamo 307. Jamo SAT 500 fick sköta om effektkanalerna fram. Effektkanaler fram är något som endast Yamaha har på en del av sina dyrare surroundförstärkare och receiver. Med dessa nya högtalare blev basen bättre och stereoljudet fylligare. Anläggningen lät bättre än någonsin. Diskussionerna om surroundhögtalare i fackpressen fortsatte och nu visade det sig att ha två centerhögtalare som jag hade gav sämre resultat än en centerhögtalare enligt den tidningen Hemmabio. I mars 1998 hade de en test av flera olika centerhögtalare. De uppmanade till att testa olika centerhögtalare vid köp, vilket jag också gjorde. Jag hade hem KEF Q95C och Jamo Center 200. Efter ha lyssnat på dessa två kom jag fram till det som även andra kommit fram till. Man får ofta bästa surroundeffekterna om högtalarna klingar lika vilken de ofta gör om de är från samma tillverkare. Centerhögtalaren från KEF lät bättre än Jamo Center 200 tills man lät alla högtalarna samverka. Då visade det sig att centern från KEF klingade så olikt de andra högtalarna från Jamo att hur jag än justerade så dominerade KEF högtalaren. Med Jamo Center 200 blev samklangen mycket mer harmonisk vilket gjorde att jag köpte den. Nu lät anläggningen bättre än någonsin.. Sommaren 1998 flyttade jag från en lägenhet till ett radhus och nu blev en dröm uppfylld. Att ha ett eget rum för surroundanläggningen. I gillestugan i källaren fanns en rektangulärt rum perfekt för surroundanläggningen. I augusti 1998 bytte jag ut Jamo Surround 200 mot Jamo Surround 300 och bytte ut Jamo SAT 500 mot Jamo Surround 200 för effektkanalerna fram, då det visade sig låta bättre med surroundhögtalare än direktverkande högtalare. Jag köpte fjärrkontrollen Marantz RC2000MKII. Den första större multifjärr. Den hade försvarligt mycket knappar och programmeringsbara sådana. Marantz RC2000MKII klarade högst 10 apparater. Sent på hösten 1998 gick surroundförstärkaren Yamaha DSP-A1000 sönder. Hela surrounddelen försvann. Den fungerade endast som vanlig stereoförstärkare. Då inhandlades Yamaha DSP-A1. Denna nya surroundförstärkare lät hörbart bättre än den gamla. Anläggningen lät bättre än någonsin. Inkomsterna från det egna företaget började bli enorma och i mars 1999 köptes en projektions-TV, Pioneer SD-T50W1. En bidragande orsak var att Pioneer hade sänkt priset på denna TV från 45000:- till 36000:-. Just när jag skulle köpa den reade City stormarknad den för 31800:- Jag gick då till den handlaren som hade en hemma och frågade om de kunde sälja den för samma pris vilket de kunde. Efter lite problem att få ner denna bjässe på 92 kilo i källaren så stod den så småningom på plats. 50 tum insatt i en vanligt rum är stort. För folk som skulle komma på besök sa jag att TV vart stor ungefär som ett mindre piano. Likafullt var reaktionerna: Oj, är den såå stor. Nu ökade bioupplevelsen i anläggningen. I november 1999 inhandlades en Philips DVD 750. Nu kom Dolby Digital in i bilden. Skillnaden mellan Dolby Surround och Dolby Digital är stor, t.o.m. mycket stor. Dolby Digital har en enorm dynamik. Dynamiken är så stor att många Dolby Digital förstärkare kan begränsa den, så även Yamaha DPS-A1. Nu har jag inte ställd in den på någon begränsning utan den kör med full dynamik. Nu fick även subbasen visa vad den dög till. Människan blir aldrig nöjd. Jag hade ett tag funderat att byta högtalare. De som fanns nu var köpta till Yamaha DSP-A1000 som var en ren Dolby Surround förstärkare. Den hade uteffekterna fram 3x85W samt bak och effekt 4x24W. Yamaha DPS-A1 hade uteffekt 5x110W och effekt 2x35W, d.v.s. det var mer att köra med. I oktober 2000 inhandlades Jamo D 830 (Concert 8), Jamo D8CEN (Concert Center), Jamo D8SUR (Concert Surround) och subbasen Jamo D8SUB efter att jag hade fått ett kanonpris på dessa högtalare. Enligt lagen om tji eller alltings humhum så den dag som högtalarna kom så skulle jag på ett sammanträde på kvällen. Kvällen då man ville installera och prova. Efter sammanträdet senare på kvällen så satte jag fast surroundhögtalarna på väggen, kopplade ur alla gamla högtalare och in med alla nya och så slog jag på anläggningen. Det lät mystiskt. Efter en snabb koll med testbrus från Yamaha förstärkaren visade det sig att nivåerna på dessa nya högtalare var inte som de gamla. Nu var kvällen sen och det var dags att lägga sig för att vara pigg nästa morgon på det inkomstbringande jobbet. Nästa kväll gjordes fler justeringar med hjälp av test-CD skivor. Efter denna inställning så väntade jag till lördag för att göra de slutgiltiga testerna. Lördagstesten visade på allvarliga stående vågor vid ca 50 Hz men eftersom högtalarna inte var tillräckligt inspelade så gjordes ingen slutlig inställning utan jag kör nu på den bästa jag kom fram till. Högtalarna låter dock mycket bra även om inte den optimala inställningen ännu gjorts. Man hör tydligt skillnaden mellan bra och dåliga ljudkällor. Anläggningen låter nu bättre än någonsin. Hösten 2002 sålde jag min Yamaha DPS-A1 till en kompis och inhandlade Yamaha DSP-AZ1. Då det märktes stor skillnad vid förra byte mellan Yamaha DSP-A1000 och Yamaha DSP-A1 så var jag nyfiken på hur detta byte skulle låta. Ljudskillnaden var inte så stor att man märkte den direkt. Något som hördes på en gång var att DSP-AZ1 var brusfriare än DSP-A1. En titt på de tekniska uppgifterna bekräftade vad som hördes. DSP-A1 hade 86 dB på phonoingången och 96 dB på de andra. DSP-AZ1 hade 100 dB eller mer på alla ingångar. Efter ett tag märktes det också att DSP-AZ1 hade bättre DSP effekter än DSP-A1. Flera av DSP effekterna heter lika på båda förstärkarna men DSP-AZ1 låter bättre. DSP effekterna är stabilare och mer finstämda. Att DSP-AZ1 är så brusfri gör att den låter bra vid alla sorters volymer. Både låga och höga. Vid injusteringen av DSP-AZ1 så upptäckte jag att min Jamo D8SUB inte lät bra. Basen var dåligt och hade biljud. Trots att garantin hade gått ut så sa Jamo att de skulle reparera den utan kostnad!! Efter några månader så blev det samma fel igen på Jamo D8SUB, Även nu fick jag reparationen på garanti och nu byttes hela förstärkaren i den. Jamo D8SUB har fungerat sedan dess. Nästa mulifjärr blev JBL TC1000. Den kan även heta harman-kardon TC1000. Båda företagen ingår i samma koncern. Denna fjärrkontroll hade en hel del förprogrammerat och man valde genom att trycka på en knapp och svarade om det hände något i de förprogrammerade alternativen. Saknade fjärrkontrollen koderna bland de förprogrammerande så gick den in i inlärningsläge i stället. Den gick också att programmera via PC:n.och med en kabel som följde med anslöt man den ena änden till någon av serieportarna och den andra till fjärrkontrollen. Allt gick att programmera utom placeringen av knapparna till de olika apparaterna. Dessa organiserade den själv enligt något outgrundligt mönster. Efter ett tags användning upptäcktes att den slukade batterier och den hade inte heller någon automatisk avstängning så glömde man den på var batterierna slut nästa dag. Detta gjorde att användningen av den avtog I början av 2003 så började dyka upp billigare DVD-spelare för DVD-audio och SACD som också klarade DVD-R, DVD-RW, DVD+R, DVD+RW och MP3. Pioneer DV-656A inköptes från hembiobutiken. När den levererades så undrade postbudet var jag hade köpt DVD-spelaren då det syntes på kartongen att den klarade det mesta. Pioneer DV-656A är något tyngre än Philipsen jag hade förut. Klarar det mesta utom MP3-filer på DVD+R. Nätdelen gick sönder på Pioneer DV-656A gick sönder men reparerades på på garantin. Jag har provat anläggningen med två subbasar. Efter mätningen av Jamo SUB8 med den utrustning som följer Infinity Kappa subbas så visade det sig att runt 60 Hz blev det svagt ljud hur än man placerade subbasen. Jag tog då in min äldsta subbas en Yamaha YST-SW50 och placerade den bredvid soffan. Efter att har justerat och provat visade det sig att med två subbasar får man ett mer tydligt och framförallt med dynamiskt basljud med bra attack. Anläggningen låter nu bättre än någonsin. Hösten 2005 så var jag hem till en arbetskamrat som köpt Logitech Harmony 885 fjärrkontroll och som gjorde en demonstration hur den fungerade. Så 1 januari 2006 så beställde jag en likadan fjärrkontroll från Datorbutiken och den 5 januari kom paketet. Det program man hade i datorn för att programmera Logitech Harmony fjärrkontroller var i början ganska skakigt. Det hände ofta att den tappade bort fjärrkontrollen så man fick start om alltihopa och hoppas på bättre tur. Idag fungera allt bättre. Under hösten 2006 så kom TV apparaten med full HD. Jag började då undersöka det och hittade snabbt Sony KDS-55A2000 som hade full HD och digitalmottagare. Jag tittade även på DVD inspelare med hårddisk och HDMI. Efter att ha fått en bra aktieutdelning så fanns pengar för en uppgradering av hembion. Så Sony KDS-55A2000, original TV-bänk till den och DVD inspelaren LG DBRH198 beställdes samtidigt i slutet av november. DVD inspelaren kom efter bara några dagar. Den vägrade i början att spela in något med timern men efter att har formatera hårddisken vilket gick på någon sekund så fungerade timer inspelningen. TV:n tog det nästan 2 veckor att få då den precis kommit till Sverige. Det var två mycket stora paket med TV-bänken och TV: n som baxades in i huset. Jag hade talat med en svåger att komma och hjälpa mig att bära och han kom medan bänken skruvades ihop. Så småningom var allt inburet till hembiorummet. När väl TV:n slagit på och man kunde studera bilden blev man hänför över den ypperliga kvalitén. Då de var jultider så kom släkt och vänner att titta på den också. Även de blev imponerade av TV:ns bildkvalité. Den nya TV-bänken gjorde att jag kunde placera om flera av apparaterna mot mitten. Till detta behövdes längre kablar och nio olika Supra-kablar beställdes från Hembiobutiken. Det tog ca två veckor att få dem. Våren 2008 var det dagas för en uppgradering igen. HDMI och nya ljudformat på Blu-ray hade kommit. Alla dessa nyheter plus en massa annat fanns i den nya förstärkaren Yamaha DSP-Z11 och den hade också börjat få bra recensioner så därför beställdes den. Jag fick även köpa ett större HiFi-rack och det blev Solid Tech SOLO 5 med fem hyllor för 8500 kronor vilket kändes lite svettig men hyllan andas kvalité lång väg. Allt passar med millimeterpression och hyllorna är mycket reptåliga. 1 april 2008, av alla dagar, kom ett tungt paket på 40 kg med förstärkaren Yamaha DSP-Z11 till bussgods. "Vad är de i paketet?" undrade den som lämnade ut paketet. Flämtande bar jag paketet till bilen. Flämtade bara jag in paket och flämtande bar jag ned paketet till gillestugan där hembio finns. När jag skulle justera den 34 kg tunga förstäkaren i Solid Tech hyllan så halkade förstärkaren över kanten och jag tänkte repor men jag såg inte en enda åverkan på hylla. Skönt med bra kvalité. Yamaha DSP-Z11 har fyra DSP kanaler så jag köpte fyra Mordaunt Short Alumni 2 och de bakre kanalerna fick två Jamo SAT-500 ta hand om. Yamaha DSP-Z11 är en klar förbättring mot förra förstärkaren. Mycket bättre DSP-effekter, bättre kontroll av surroundfälten och rena allmänt kraftfullare ljud än DSP-AZ1. YPAO, Yamahas automatiska inställning med mikrofon fick jag gör om flera gånger innan jag blev nöjd för de finns åtskilliga inställningar man kan gör innan man sätter igång YPAO vilket påverka hur den tolkar högtalarna. T.ex. om man ställer in subbasen på "Front & SWFR" så uppfattar YPAO båda högtalarna som en i början av mätningarna och de blir felaktiga. Jamo D8SUB går igång på ljudsignaler men YPAO skickar för kort signal i början av mätningen till den så den försvinner ur högtalaruppsättning så man måste se till att den är påslagen innan man börjar mätningarna. DSP-Z11 kan mäta på upp till 7 olika mätpunkter fört att få med alla lyssning positioner i en stor soffa. Jag provade först en punkt och sedan tre och tre blev bättre så den är de jag nu använder. Folk på besök har tyckt att det är dålig bas men tester med frekvenssvep har visat att YPAO har skruvat nivåerna helt rätt. Så kastade HD-DVD in handduken så nu kunde Blu-ray spelare inhandlas och jag beställde en Panasonic DMP-BD50 hösten 2008 och väntade och väntade och väntade. Efter nästan 2 månader ringer försäljaren och säger att bristen på Panasonic DMP-BD50 varit akut och dessutom har Panasonic annonserat en ny modell Panasonic DMP-BD55 och eftersom jag vänta så länge borde jag ta den istället och efter ytterligare tre veckor dök den upp. Jag har även bytt alla noname kablar till främst Supra men även Monster Cable och det har tagit en bra stund och kostat en slant då min hembio innehåller åtskilliga kablar drygt 60 stycken. Under 2009 upptäckte jag att radion i hembion Yamaha TX-550 inte lät lika bra som de andra radioapparaterna i huset främst då radion i ministereon Sony CMT-CPZ1 och Tivoli Audio Model Three (klockradio). Normalt lyssnar jag mest på radio under helgerna så jag la inte så mycket krut att undersöka vad som var fel förrän i slutet av året. Då kopplade jag in Yamaha TX-550 i Sony CMT-CPZ1 och växlade mellan tunern och radio i Sonyn och då märktes vad som var fel. Basen i Yamaha TX-550 var borta. Jag tittade då på en av de få tuner som säljs Denon TU-1500AE och jämförde data mellan den och Yamaha TX-550. Data var i stort sett identiska så det innebar att det var fel på Yamaha TX-550. I slutet av november 2009 beställdes Denon TU-1500AE från Hifiklubben och efter några dagar dök den upp. Den kopplades in och nu lät radio i hembion lika bra som de andra radioapparaterna. Det är t.o.m. så att radion i hembion är ett litet strå vassare än de andra i ljudkvalité. Hembio är nu bättre än någonsin. To be continued... |